AJ 37 Viggen. F15 i Söderhamn någon gång på 1960-talet

Foto: Åke Roos

F15 har här fått celebert besök. Viggen nummer 2 är på besök på en av de flygdagar som arrangerades på det sedan 1999 nedlagda flygfältet.
Notera den samtida SAAB-nittiofemman. Hade två extrasäten längst bak som kunde fällas upp bakåt, vilket tillgreps när vi var många som skulle följa med i bilen på raggarsvängen runt stan.
Nästan omöjlig bild att restaurera, mycket skadad efter att ha förvarats i en fuktig källare sedan den togs.

Anders Lindquist

Anders, arbetskamrat under mina år på sista jobbet, skriver och säger att han varit ner till Linköping, Malmen närmare bestämt, där flygvapnet haft uppvisningar. Bland annat har han fotograferat ett antal bilder på Viggen i luften. Bland annat finns även bilder på en P51 Mustang.
Bilderna finns här!


Anders, co-worker during my years at last job, write and say that he has been down to Linköping, Malmen more precisely, where the Air Force held airshows. Among others he has photographed a number of pictures on the Viggen in the air. Among other things, are also pictures of a P51 Mustang.
The pictures are here!

Murgecko. Vilamoura på Algarve. 120704

I närheten av huset tycks det bo en Murgecko. Den vandrar samma väg varje kväll, precis när mörkret har lagt sig tar den sin tur från höger till vänster närmast taket på terassen. I snabba rusher förflyttar den sig 10-15 cm för att sedan sitta stilla i 15 sekunder, innan det är dags för nästa rush.
Sen försvinner den till grannarna för att dyka upp nästa kväll.
Arten finns på hela den södra Pyreneiska halvön, och är relativt vanlig. Jagar på nätterna, gärna i närheten av ljuskällor. Vår Gecko är ca 12 cm.
En rolig bekantskap.

Mural Gecko. Vilamoura at Algarve in Portugal. July 4th 2012

A mural Gecko seems to live in the vicinity of our house. It wanders the same route every night, just when the darkness has fallen it takes the turn from right to left, closest to the ceiling on the terrace. In speed rushes it moves 10-15 cm and then sit still for 15 seconds, before it's time for the next rush.
Then it disappears to the neighbors to show up the next evening.
The specie ranges in the southern Iberian Peninsula, and is relatively common. Hunts at night, preferably near light sources. Our Gecko is about 12 cm.
A pleasant acquaintance.

Lite värmeteknik

Funderar du på att bo på Algarve året runt?
Här får du alla tekniska termer från bakdörrarna på en Citroën Jumper vad det gäller termoteknik i din kommande bostad.
Dock  är det inte riktigt samma saker saker på de båda dörrarna.
Här är i alla fall ett försök till översättning till svenska från den vänstra dörrhalvan.

Ar Codicionado=Luftkonditionering
Aquecimento central=Centralvärme
Pavimento radiante=Golvvärme
Tecto radiante=Takvärme, dvs infravärme
Radiadores=Radiatorer
Recuperadores de calor=Värmeåtervinning, Troligen returvärmeväxlare luft/luft.
Caldeiras=Pannor
Esquentadores=Varmvattenberedare
Bombas de Calor=Värmepumpar
Detta skrivet en varm afton (29⁰ C) på terrassen i Vilamoura.

Os dias passam(dagarna går)

Vi har nu varit i Vilamoura sedan den sextonde. Denna dag är varm, kvällen ljum, och fladddermössen jagar i den alltmer tilltagande natten. Solens sista strålar skiner på grannens skorsten

Os dias passam (days go by)

We have now been at Vilamoura since the sixteenth. This day is hot, the evening warm, and the bats hunt in the ever growing night. The sun's last rays shine on the neighbor's chimney.

Melina Mercouri. Operakällarens terass i Stockholm. Augusti 1982

Jobb för rapport.
Elisabeth Husmark intervjuar Melina Mercouri i hennes egenskap av Greklands kulturminister och jag får tillstånd att ta några bilder.
Mycket spridd bild. Finns på  Wikipedia, Encyclopedia Brittanica m.m.

Melina Mercouri. Restaurant Operakällaren terrace in Stockholm. August 1982
Elisabeth Husmark interviews Melina Mercouri in her capacity as Greek Culture minister and I get permission to shoot some pictures.
Wide spread image. Available at Wikipedia,  Encyclopedia Brittanica  and others.

Gammal kvinna med barn. Cacuaco utanför Luanda i Angola. November 1983

Allt vänder.
En av de sista dagarna i Portugal den här resan dit ner, sänder RTP (Radio Televisão Portuguesa) ett långt reportage om Luanda och det faktum att allt fler portugiser emigrerar till Angola från det eurokris-drabbade Portugal.
Jag sitter och bläddrar i allt jag har scannat och hittar den här bilden.
Allt kommer över mig igen. Jag minns dofterna, den ständiga närvaron av förruttnelse, värmen från den kommande afrikanska sommaren, den enorma fattigdomen som tydligt avspeglas i människornas klädsel. Människor äger nästan ingenting. Man lever i enorm fattigdom.
Kvinnan är gammal, människor dör unga i ett krigsdrabbat Angola 1983.

Old woman with children. Cacuaco outside of Luanda, Angola in 1983

Everything turns around.
One of the last days in Portugal of this trip down there, RTP (Radio Televisão Portuguesa) broadcasts a long report about Luanda and the fact that increasing numbers of  Portuguese emigrate to Angola from the Euro-crisis-stricken Portugal.
I'm Sitting and browsing through everything I've scanned and find this picture.
Everything falls on me again. I remember the smells, the constant presence of decay, the heat of the approaching  African summer, the enormous poverty which is clearly reflected in people's clothing. People ownes almost nothing. They are living in huge poverty.
The woman is old, people are dying young in a war-stricken Angola in 1983.

Quarteira, Algarve, fredag 13 april 2012

Bottenvåningen ska vi bo på!

Den här dan var det tänkt att kontraktet för boendet i Portugal skall undertecknas. Innan har en smått surrealistisk, nästan lite moment22-aktig procedur genomförts för att få ett portugisiskt skattenummer. Numret behövs för att få skriva under hyreskontraktet och för det vill man att jag skall visa upp en betald portugisisk räkning.

-Hur skall jag kunna göra det undrar jag, för att kunna teckna ett avtal med ett företag och betala räkningen måste jag ju visa upp ett skattenummer.

-Visst Björn. Så är det säger Fernanda!

Jamen hur gör vi det då, tänker jag, men säger inget.

-Du visar upp en betald svensk räkning säger Fernanda.

Då inser jag att det kommer att bli svårt. Jag har ju betalat alla mina räkningar via Internet sen den dag sen den dag detta var möjligt, vilket jag talar om.  Tvivlande ser hon på mig, jag ser hur hon tänker, använder dom inte papper i Sverige?

Men då erinrar jag mig att bilskatten skall betalas denna månad och föreslår att jag skickar över denna tillsammans med proceduren för hur jag ber banken hemma i Sverige betala denna räkning på förfallodagen. Jag gör skärmdumpar på betalningsproceduren, mailar över allt till advokaten, och hoppas på det bästa.

Lång otålig väntan vidtar, och så till slut klockan 11:30 denna fredag ringer man och säger att vi är välkomna för att hämta numret och betala avgiften.

När vi går ut för att fara över till Vilamoura med bilen är den stendöd.

Snabbt rådslag. Vi tar taxi säger vi, bilen tar vi hand om när vi kommer tillbaka, och jag får, genom att be snällt, skomakaren i grannhuset att hjälpa mig beställa en taxi.

Vi har tänkt att hämta pengar i bankomaten, och ber därför taxin stanna så jag kan gå och ta ut pengarna för kontraktet. Där får jag inte ta ut hela kontraktssumman, utan får nöja mig med 200€. Sen bottenskrapar vi våra kontanta tillgångar och konstaterar att vi får ihop de pengar vi behöver, och bromsar in framför advokatkontoret, där vi ska hämta skattenumret en minut före avtalad tid. Advokaten talar vänligt också om för oss att vi maximalt får ta ut 400€ per dygn i Portugal. Därefter över till fastighetsägaren och skriva kontrakt, fara ut och titta på huset, och därefter åka tillbaka till Quarteira där vi skall ta itu med bilproblemet.

Lägenheten ligger på femte våningen. Hissen-en gammal Otis, modell ryckstart, är stendöd, lika stendöd som bilen. Att få upp ressällskapet och rullstol till 5:e våningen via trapporna är inget som tilltalar, men jag ringer i alla fall Otislines telefonnummer som jag hittat i hissen. Där säger man att det kan ta tid beroende på att man är kort om folk.

Så vi går och sätter oss på det lokala cafeet, tar in en baugette med tonfiskröra, och ringer biluthyrningen för att få hjälp med bilen. Sen pratar vi en stund, reser oss och går tillbaka mot bilen.

Då bromsar en bärgningsbil in framför oss, två män i overaller hoppar ur, en med ett batteri i handen. Man öppnar huven, ber mig starta motorn, efter att man anslutit batteriet.

-Du måste köra i en timme för att ladda batteriet fullt. Skriv ditt namn här är du snäll, säger en av männen. Sen hopapr dom in i bärgningsbilen och far iväg, jag kör iväg till Vilamoura och huset, där vi bekantar oss med alla attiraljer.  Vi skall betala el, gas, och vatten, naturligtvis på tre olika ställen..

Sen far vi tillbaka till Quarteira, konstaterar att också hissen går som den skall.

Fredagen den trettonde april. Och jag som alltid hävdat att ja inte tror på skrock...

Algarve 120412

Vilamoura från Quarteira

Hotell Vilamoura

Vilamoura är lite av en tummelplats för de rika på Algarve. Bland annat finns här en marina, vilken inte går av för hackor. Omgivningarna är rika på golfbanor. Dessa ser ut som sagoparker när man far förbi. Platsen är gammal, här finns romerska lämningar. Hotellen är stora, och Vilamoura är också platsen för ett av Portugals tre kasinon.

Trots allt märker man den den portugisiska krisen även här, även om Mercedes/BMW är de kanske vanligaste bilmärkena. Överallt hänger skyltarna: Vende se! och så ett telefonnummer.  för övrigt rapporterar tidningarna att företag läggs ner, pensionerna kommer att sänkas, folk inte får ut sina löner, båtmässefolket i marinan  i Vilamoura klagar på att det är svårt att få produkterna sålda. Kollar man på nätet verkar allt vara till salu. Blockets motsvarighet kan väl sägas vara olx.pt, med den skilllnaden att det är gratis att annonsera.

På mornarna, portugisisk TV sänder nyheter i fyra parallella kanaler på ungefär samma sätt som TV4 gör hemma i Sverige, med rullanden text i underkant av bilden, all världens städer visas med temperatur och vädertyp. Stockholm heter Estocolmo och är molnigt med plus åtta. Teckentolk finns också. Allt det här gör att reportern knappt får plats i rutan.

Marinan i Vilamoura

Resesällskapet längtar efter lättfil, själv längtar jag efter svenskt kaffe (Gevalia mellanrost) och konstaterar att smöret är bättre än hemma. Det är alltid färskt, och ger morronfrallan en extra dimension. Smöret väcker också minnen av barndom, Medelpad, då jag på farmors uppmaning cyklade ner till Björklunds i Gissjö för att hämta nykärnat iskylt smör i aluminiummjölkkrukan. Detta smör, brett på hennes nygräddade rågsiktskakor är ännu oöverträffat.

På vägen hem, efter att ha ätit spädgris(suckling pig(en), Leitão(pt)) träffar vi på denna bil. Varningsmedlet för trafikfara är konsekvent placerat i förhållande till rådande hastighet.
Bilen minner om det Portugal jag lärde mig älska på åttoiotalet. Bilen bakom är nutid, nåt slags treuddigt tyskt monster...
Balkongen får tjäna som arbetsplats när den här bilden postas. Hela tre pinnar på mottagningsskalan för wifi, jämfört med en pinne sim kommer och går inne i lägenheten. Stoppar jag in usb-pinnen för Internet via mobilnätet fungerar datorn i tio minuter, sen blir den för varm, tangentbord, och pekplatta upphör att fungera.
Lite små förtreter sådär...


On the way home, after eating suckling pig (Leitäo in Portuguese), we encounter this car. The Warning object for existing traffic hazard is consistently positioned in relation to current velocity.
The car reminds me of the Portugal I grew to love in the eighties. The car behind is of the present decade, some kind of three-point German monster...
The balcony serves as a workplace where this picture is posted. Three sticks at the reception meter for wifi, compared to one stick that comes and goes inside the apartment. If I put  the USB-stick in for accessing  the Internet via the mobile network, the computer works for ten minutes, then it becomes too hot,and the  keyboard, and touchpad stops working.
Some small annoyances ...

Portugal, åttonde dagen 2012-04-02

Marginalen i Quareira. Blygrå skyar ner mot Afrika

Det är kallt för fjärde dan i rad i Quarteira. 

Våningen är rå, fuktig, och jag  stoppar flaskor fulla med vatten jag värmt i den elektriska vattenkokaren i sängen för att åtminståne skapa en illusion av värme.

Portugal 2012. Sjunde dagen

Småbåtshamnen i Faro, Portugal. Mars 2012

Femtio meter från denna plats, småbåtshamnen i Faro, inne på gågatan är det som jag en augustidag sommaren 1994 träffar på en av de allara märkligaste människorna jag nånsin har träffat.

Jag har farit på en veckas ledighet, ospecificerat med Spies till Algarve. Hyrt en moped doch tagit mig till Faro, parkerat den och gått en bit in på gågatan, slagit mig ned på ett kafé tagit fram min medhavda bok för att kunna läsa en stund på ett av utekaféerna. Då hör jag en tunn röst som på portugisiska frågar om jag har nåt emot att han slår sig ner, eftersom det är ont om plats i övrigt på kafeet.

Han är gammal, mager, nästan som lite intorkad, och berättar så småningom, efter det att vi träffas en andra gång, den här gången i Albufeira, en historia jag än i denna dag har svårt att tro är sann.

Historien börjar i tyskland på treetiotalet, han är yngste son i en tysk familj. Pappan är affärsman, affärerna går bra, men nazisterna börjar bli allt mer påträngande. Man lyckas köpa sig biljetter för att så småningom hamna i dåvarande Sydrhodesia. Här utbildade man allierade piloter i samband med andra världskrigets utbrott och fader slår sig på aluminiumskrothantering, då krashprocenten var hög, som mannen uttrycker det. vi pratar på protugisa med varandra i timmar, ända till jag säger att jag måste återvända till Albufeira inna det blir mörkt.

Albufeira, Portugal i augusti 2000. 

Dag två funderar jag på att skippa mötet, men det är nåt i hans berätelse som fängslar, och jag masar mig iväg till det föreslagana stället i tron om att han inte skall komma. Jag är tidig och sitter och tittar på flltförsäljarna, dvs affärsmänniskor vilsom utan tillstånd säljer olika saker från en utbredd filt. När polisen närmar sig, viker man snabbt ihop filten, hela torget töms på mindre än trettio sekunder. Polisen går förbi... Två minuter senare är kommersen igång igen.

Stilla sjunker han ned bredvid mig, den gamle mannen från igår, frågar mig om jag pratar engelska, och då jag svarar ja, byter han omedelbart språk, vilket gör att samtalet oss emellan flyter på bättre.

Så berättar han historien om hur han och hans familj varit djupt engagerade i befrielsekampen i Rhodesia, om alla "freedom fighters" vilka gömts undan, och förts längs långa undangömda flyktvägar, varit hemma i hans hus.
Sedan beskriver han stilla hur han tror att utveckligen kommer bli i det framtida Zimbabwe, speciellt uppehåller han sig länge runt Robert Mugabe, vilken han beskriver som slug, både korrupt och maktgalen. Något som historien kommer att visa vara helt sant.

Efter detta, och att vi båda har beställt in kaffe med varm smörgås, berättar han den tredje delen av sin historia.

En dag kommer en delegation förbi farmen där han bor, ber att få undersöka marken runtom . Man rotar runt, provborrar, mumlar "interesting" till mannen för att sedan försvinna.

Efer en tid kommer meddelande från Harare att mannen och hans familj i princip bor rätt ovanpå en av de största malmfyndigheter man hitintlls funnit i Zimbabwe.

-- Så nu är jag kanske rikast i Zimbabwe säger han, men vad hjälper det? Jag känner mig fortfarande lika okunnig som då jag var tjugo!

Ock så skiljs våra vägar. Vi utbyter addresser, tackar varandra för att vi haft tid att lyssna på vad vi båda vill säga, och skiljs åt. Han säger att jag är varmt välkommen till Zimbabwe närhelst jag vill.

År 1998 far jag till Barbados(portugisiska -- De skäggiga.) där jag första dagen blir knuffad av en man på trottoaren i Bridgetown, och därmed är bestulen på mannens adress, vilken legat i ett av plånbokens fack sedan 1994.

Jag far åter till Portugal, Albufeira 2000, inbillar mig att han kanske finns kvar på nåt sätt, kanske sitter han där fortfarande vid ett bord, men hans syns inte till. Kanske vet man något på kaféet, men jag får bara nekande svar...

2:a dagen. Portugal

Terasseen till lägenheten

Uppvaknandet minner om barndomen, det är kallt, sådär femton grader i rummet, och man huttrar ungefär som när man badade på försommaren hemma i Hälsingland i innanmidsommarvatten ock kom upp ur vattnet. Men vad gjorde det egentligen, belöningen var riklig. En stor mugg iskall mjölk med Sedwalls kanelbulle.

Man tar sig ut i köket efter det att man fått på sig kläderna, tänder upp en låga på gasspisen, värmer händerna en stund, för att sedan få på en panna med vatten till Neskaffet. Slår på TV:n och Diário de Manha(Dagligen på morgonen). Det bara väser, pustar som ett ånglok i uppförsbacke. Diftongerna glider. Hur jag än försöker hänger jag inte med. Total språkförlamning!

Sätter mig ner för att skriva det här på den nyanskaffade HP-datorn som plötsligt meddelar att allt virusskydd upphört. Norton vill ha 300 kronor för att fortsätta fungera. Siba, där jag köpte datorn meddelade stolt innan inköp att skyddet skulle gälla i sextio dar som visar sig vara fjorton.
--Please forgive me sjunger SIBA-Fabian i tevereklamen hemma i Sverige. När jag kommer hem ska han få sjunga igen den där herrn.

Vi tar också en passeio(promenad) längs marginalen här i Quarteira bort mot fiskehamnen, vänder och går tillbaka till en restaurang för att äta nyfångad fisk fisk från i morse i nät i Atlanten.
Bilden här bredvid visar Antónia, som ska uppträda i portugisisk television imorgon kväll,   när hon lägger upp dagens tänkta matfisk på is på resturangen (Antónios) längs margnalen här i Quarteira.
Fisken, Dorado(Havsbrax) serveras grillad, med citron, kokta morötter, bönor, och kokt potatis. Kostar nittio kronor, och lägger man till det nästan obligatoriska i form av smör, bröd, böcklingpastej, oliver, och dessutom tar in en förrätt bestående av Avokado med nykokta sydatlanträkor, samt slutligen en flaska mirakulöst (kyparen Antónios åsikt) Algarviskt vitt vin hamnar notan på 23 € för två personer.
Efter detta, lite halvdimmiga av vinet vankar vi hemåt..

Färsk grillad havsbrax hos Antónios i Quarteira

Algarve. Qarteira. Första hela dan. 22 grader i luften, med hyrbil så att man kan ta sig runt. Vi anlände i går eftermiddag , konstaterande att Portugal som alltid är sig likt. Dan innan hade vi omsorgsfullt ställt om våra klockor för att omgående efter landning konstatera att det var det väl ingen idé att göra eftersom portugisisk sommartid är detsamma som svensk vintertid.
Quarteira, som ligger granne med Portimão, en av Portugals mest mondäna Algarveorter är så här en söndagseftermiddag mest att likna vid vilken liten norrländsk småstad som helst. Det mesta är stängt, Lite schabbigt ser det ut, men faktum är att det trots allt är ganska välstädat.
Hursomhelst, tjugotvå grader i luften, intensivt starkt Algarveljus, det småbränner i skinnet, och den inköpta Superbocken preto (Portugisiskt ölmärke, antagligen en rak kopia av Tuborg Sort) smakar underbart efter att ha bänglat med diverse golfare på planet, vilka gnällt i mittgången  vid avstigningnen attt man minsann bör lämna plats för snabbare passagerare.
När jag fräser att du får vänta tills vi är klara tystnar han.
Jag vet inte vad det är med oss svenskar, vi måste vara den enda nation som springer ikapp för att borda en trång Boeing 737:a, sitta som Abbasillar i burk i specialtunnsätesdesignade Recarostolar, för att sedan vänta i fytrtio minuter innan takeoff. Man hinner lagom domna bort i dom ädlare delarna innan planet lyfter.
På samma sätt springer vi ikapp med varandra för att hinna först till lotteriet om vems väska som kommer först på bandet efter att flighten tömts på våra nästan identiskt svarta småhjulsförsedda släphandtagsförsedda väskor.
Själv har jag en grön maggjördel runt min egna väska, vilket gör att stressen blir låg. mitt resesällskap har en motsvararande orange gjördel.
Lugnt kan vi avvakta i bakgrunden medan andra far som skottspolar fram och tillbaka runt bandet för att få tag i sin väskor.
Börjar golfpensionärerna på Algarve sätta maggjördlar på sina väskor, svär jag på att jag skall måla Hälsingebockar på må min väska.
Mat skall inhandlas i närmsta loja(mataffär). Vi köper det allra nödvändigaste så här första dan. Agua de fonte (källvatten), man skall inte dricka kranvattnet på Algarve! Törstiga som vi är köper vi en tvåliters färdigkyld för 96 €-cent.. Annars kan man få samma flaska okyld för 22€-cent.
Och så köper vi som alltid Frankfurters på burk, och fransk mild senap. Kaffe köper vi också, Gevalia lyser med sin frånvaro, men det finns färdigmalet kaffe som man kan få i sig utan problem.
Sen far vi till den lägenhet som nu skall bli vårt hem de närmaste tjugoåtta dygnen, får ägaren att tappa hakan genom att briljera med portugisiskan, och undrande fråga hur det kommer sig att vi pratar deras språk?
För hundrade gången får man förklara att  man är gammal lärare, biståndsarbetare, och undervisat i Angola på portugisiska. Aha-- svarar Joauquina, det förklarar accenten...

Cruising. Söderhamn 201108 20:06

Vacker Chrysler Imperial glider förbi Köpmantorget i Söderhamn.
Beautiful Chrysler Imperial slowly glides by at Köpmantorget (Merchant's square) in Söderhamn.
Nikkor 35/2 dig.sensor 24*36mm
Fler Cruisingbilder/More old car pictures

Hembyggd lådbil vid Cruisingräff i Söderhamn. Homemade trolley at car cruise assembly	Dollagrin(Caddilac) /US$-grin(Caddilac)	Opel Kapitän	Ford Anglia med ägare/Ford Anglia with owners
	Lägg till bildtext
Yashica-Mat Agfafilm 6*6cm	Yashica-Mat Agfafilm 6*6cm	Nikkor 35/2 dig sensor	Nikkor 35/2 dig sensor

Tulpaner från Sveavägen. Stockholm 120313

Jag köper mycket tulpaner så här års. Fotograferar dom med den digitala kameran och ett gammalt makroobjektiv. Solen silar in genom persiennen i köket, genomlyser de mörkrosa blombladen.

Tulips from Sveavägen. Stockholm 13th March 2012
I buy lots of tulips this time of year. Shoot them with the digital camera and an old macro lens. The sun filters in through the blinds in the kitchen, lights the dark pink petals.
Micro-Nikkor 55/2,8 Dig. sersor 24*36mm

Tulpanerna får ofta stå ända till dess att de torkar och dör. 
Samma objektiv och fönster som bilden ovan, fast för ett år sedan. Bilden tonad.

The tulips are mostly kept until they dry and die.  
Same lens and window as picture above, but a year ago. Picture tinted a bit.

Ytterligare en bild, fast tidigare i år, fotograferad med samma objektiv, och vid samma fönster. Även denna bild en aning tonad.

Another picture, though earlier this year, photographed with the same lens, and by the same window. Also this picture slightly tinted.

Henrik växer... Lumsheden 120310

Henrik har hunnit bli nio månader nu. Påhälsning i Dalarna på vägen ned från Söderhamn till Stockholm.

Henrik 120310	Henrik 120310
Nikkor 85/2 Dig sensor 24*36 mm	Nikkor 85/2 Dig sens 24*36 mm

Novemberkaktus i blom. Grundvik 120306

Novemberkaktusen blommar i Grundvik. Detta trots monumental misshandel från mitt håll. Knappt nåt vatten på tre månader...


Christmas cactus in bloom. Grundvik 6th March 2013
Christmas cactus blooming in Grundvik. This is despite a monumental abuse from my side. Hardly any water for three months ... 
Micro-Nikkor 55/2,8 Dig. sens 24*36mm

 

Flera bilder av samma kaktus/More pictures of same cactus
November 2002	6th March 2012
Micro Nikkor 55/2,8 Kodak Portra 160NC	Micro Nikkor 55/2,8 dig sensor 24*36mm

Grundvik 120305. Rimfrost / Rime

Frostdimman i området bildar iskristaller(rimfrost) på alla fria ytor på nätterna. Här ett par äpplen som skrumpnade på kvist hösten 2011.
Freezing fog in the area is forming ice crystals (hard rime) on all free surfaces at night. Above a few shriveled apples on branch from the autumn of 2011.
Micro-Nikkor 55/2,8 Dig. sensor 24*36mm

Mera rimfros7/More Rime
Oxbärshäcken/Cotoneaster hedge	Grannens björk (morgon)/ The neighbor's birch (morning)	Grannens björk(middag)/ The neighbor's birch (noon)	Staketet vid postlådan/  The fence at the mailbox
Nikkor 180/2,8 dig.sensor 24*36mm	Nikkor 180/2,8 dig.sensor 24*36mm	Nikkor 85/2,0 dig.sensor 24*36mm	Mikro-Nikkor 55/2,8 dig.sensor 24*36mm

Angolansk familj. Gröna dalen, invid Cacuaco i Luanda 1983

Angolan family. Green valley, by Cacuaco outside Luanda in Angola 1983
Kodak Tri-X pan, Nikkor 35mm

Morgon i Enxude. Guinea-Bissau 1986

Guinea-Bissau ligger i Västafrika, gränsar mot Senegal i norr och Guinea(Conacry) i väster. Landet är ungefär lika stort som Jämtland, och var föremål för en massiv biståndssatsning under åttiotalet.
Landet är platt, skogklätt, och genomkorsat av ett flertal floder. Tidvattnet varierar kraftigt och kan uppgå till tio meter.
Avsaknaden av broar över floderna orsakade långa omvägar. En genväg var den färjeförbindelse mellan huvudstaden Bisssau och Enxude. Det är här som vi en tidig morron, solen har just gått upp, inväntar färjans ankomst, tar bilden på den väntande mannen. Han har just slangat dieselolja mellan sin bil och en annan, och hostar en aning besvärat efter att ha andats in ångorna från bränslet.
Nikkor 180/2,8 Kodchrome 64

Morning in Enxude. Guinea-Bissau 1986
Guinea-Bissau is situated in West Africa, bordering Senegal to the north and Guinea (Conacry) to the west. The country is roughly the size of Jämtland(Swedish province), and was the subject of a massive aid effort in the eighties.
The land is flat, wooded, and crisscrossed by numerous rivers. The tides vary greatly and can exceed ten meters.
The lack of bridges over the rivers causes long detours. A shortcut was the ferry service between the capital Bisssau and Enxude. It is here that we are an early morning, the sun has just risen, awaiting the ferry's arrival, taking the picture of the waiting man. He has just siphoned diesel between his car and another, and coughs a little plagued after having breathed in the vapors from the fuel.
Nikkor 180/2,8 Kodchrome 64