Det är en sån dag jag, i maklig takt, farit från Ängsvik på norra Värmdö ut till Grinda.
Så här i eftersäsong, dessutom en vardag, har jag knappt mött en enda båt, och jag får ligga ensam hela dan vid bryggan på öns sydsida. Efter lunchen kryper jag in i kajutan för att ägna mej åt att förbereda några lektioner, och rätta en lappskrivning jag halkat efter med. Lutar mig tillfälligt bakåt mot kudden för att åter vakna tre timmar senare.
Hemfärd mot kvällningen, O41:ans lugna gång, några få kursändringar, och Ängsvik med skolan och kyrkan från sjösidan.
Hemma igen får jag sätta mig och planera nästa dags lektioner, och även rätta lappskrivningar.
Being a teacher in the eighties meant a lot of freedom in the sense that you then had a lesson free day a week. Mandatory in those days was to give 24 lessons a week.
It is such a day I, at a leisurely pace, boats from northern Värmdö out to the Grinda island.
So, here in the after season, on a weekday, I have hardly met a single boat, and I may be alone all day at the jetty on the island's south side. I wander around at the island in the morning, and then I return to fry some bubble and squeak , which I eat together with a beer. After lunch, I crawl into the cabin in order to devote myself to preparing lessons, correcting quizzes I am lagging behind with. Lean myself temporarily backward against the pillow and wake up again three hours later.
Return home in the evening, the engine's quiet run, a few course changes, and Ängsvik with the school and church from the seaside.
Home again, I have to sit down and plan the next day's lessons, and also correct the quizzes.
